• Senaste nytt

LÄS CHARLES POETISKA VOLONTÄRBERÄTTELSE FRÅN VÅR SKOLA I KATHMANDU

Nepalbild 6

Vår insamling till skolan fortsätter oförtrutet vidare!! Tack alla som har bidragit med stort och smått! För att få en känsla för Nepal, Kathmandu och skolan så rekommenderar vi verkligen Charles Reinius poetiska reseberättelse från sin volontärtid under tio omtumlande veckor i landet. Tack Charles!!

Min vän Nepal

Nyvaken men ändå klar, trots en natt i en stol, finner jag en ängel mitt framför nosen, när jag tar mina första steg utanför planet, som transporterat mig från kyla och mörker, till solsken och berg. En färgglad skylt med mitt namn bärs upp av en gladare man, som på håll ser ut som denna ängel jag nyss beskrev. Trots försening har denna man, Rabin Jirel, stått och väntat i timmar på denna Charles med blå ögon och ljusbrunt hår.

Inlindad i bönehalsduk, en sådan som skyddar mot onda andar, far vi iväg med tiden, på en resa genom trånga gator och kultur, tills vi finner oss själva i ett gammalt betonghus till skola, ätandes med händerna och skrattandes till livets nöjen. Även då min resa just börjat, med min första natt ännu inte avklarad, visste jag att jag hade funnit hem, efter alla dessa år i kyla och mörker.

Pirrande i magen går jag längst trapporna där nyfikna elever tittar ut genom klassrum för att fnissa och peka, på denna skandinaviska titan som snart ska lära dem hur en sann viking spelar fotboll. Men trots vikingens styrka och längd kunde ninjorna till elever dansa förbi jätten och finta honom till marknivå och sedan avgöra match efter match, dag efter dag. Ändå var jag alltid vinnaren, då elevernas glädje var större än VM.

Nepalbild 2      Nepalbild 3

Tiden den gick och dagar blev månader, glädje blev sorg, och sorg blev hopp. Hopp om en sammankomst i den tid bortom denna, ty jag lovat att återvända, att detta firande med tårta, dans och special lagad Dal Bhat endast vara ”på återseende” och inte ”adjö” . Till ljudet av parader snyftar jag lättsamt, när jag ensam lämnar Rabin med skola; min nepalesiska familj.

Men jag hade ej tid att gråta, ty mitt äventyr var fortfarande barnet. Som solen på morgonen gå upp fortsatte min färd till en plats gömd i guds bortglömda landskap: Pokhara. I sjöns klara vatten speglades staden till en bakgrund av Himalayas muskler och för en stund lämnade jag kroppen till något större än människan. Buddha sägs ha funnit friden i sinnet, och jag tror mig förstå vad han menar, för i just denna stund, omhändertagen av modern ur berget, var det svårt att förstå, varför jag någonsin grubblat.

Även om jag nu sitter hemma i Sverige och skriver dessa ord, så drömmer jag fortfarande om bergen. De viskar mitt namn och bjuder mig tillbaka. Tillbaka till platsen där var dag är ett äventyr, där mat äts med händerna, där kor går på gatan. Platsen där jordens själ är bevarad.
Tack Nepal för vad du har gett mig, jag står i evig skuld och jag kommer tillbaka.
-Charles Reinius

Nepalbild 5  nepalbild 7

Kommentarer inaktiverade.