• Senaste nytt

RESEBERÄTTELSER

VOLONTÄRARBETE TILLSAMMANS MED NAMIBIAS ÖKENELEFANTER

Jag vaknar upp spänd av förväntan med två veckors volontärarbete framför mig. Vi är 13 volontärer som ska vistas i vildmarken och dra vårt strå till stacken för ökenelefanternas överlevnad via landofhope volontär & äventyrsresor och deras samarbetspartner, Elephant Human Relations Aid (EHRA). Första veckan består av byggarbete, andra veckan består av att åka runt och spåra elefanter.
Natten har tillbringats i EHRA:s basläger, i ett trähus uppe i ett Anaträd, det var magiskt att på kvällen krypa ner i sovsäcken och betrakta stjärnhimlen. Samtliga nätter under de två veckorna tillbringades sedan under bar himmel. Under byggveckan då vi hade släp på bilarna och kunde ta med mer utrustning reste vi en tältduk som tak och bredde ut en presenning som golv, en kväll var det sämre väder så då satte vi även upp tältväggar. Patrullveckans nätter tillbringades på en presenning i skydd mellan bilarna.
Vår uppgift under byggveckan var att laga en mur kring ett vattenhål vid en farm. Elefanterna hade delvis rivit ned muren, och vi skulle även bygga muren högre för att göra det svårare för elefanterna komma åt vattnet och därmed riva ned ledningar m.m. Elefanterna väljer då att leta efter vatten på andra ställen som är mer tillgängliga för dem. Arbetsuppgifterna bestod i att åka iväg och samla större stenar och lasta på släpet, sedan åka iväg igen och skyffla upp sand på släpet, samt att blanda cement och sedan bygga upp muren. Ett relativt tungt arbete, det gick bl.a. åt många säckar cement á 50 kg, dessa skulle ju först lastas på släpet och sedan lastas av igen. När muren var klar blev vi tackade av en kvinna som uttryckte sin tacksamhet på afrikaans, en av guiderna översatte. Farmen hade inte pengar varken till att köpa cement eller till att låna fordon för att hämta sten och sand. Vi blev klara en dag tidigare än förväntat, så vi hann påbörja ännu en mur sista arbetsdagen.
Återkomst till baslägret sen eftermiddag på fredagen första veckan, och vi var sedan där till måndag morgon. Vi var indelade i 4 olika grupper som stod för matlagningen, jag hade turen att tillhöra den grupp som skulle laga middag på fredagskvällen, vi matlagare hade första tjing på duschen. Det fanns solvarmt vatten kvar, dyra droppar som det inte slösas med i onödan. Under lördagen följde vi med personalen till en liten by, vi slappade på en liten enkel resort medan personalen ordnade inköpen inför kommande vecka. Söndagen började vi med att klättra upp för en klippa för att se soluppgången, sedan lite arbete i lägret och på eftermiddagen besök i en liten by där en grupp ur Himba-folket bor, ett mindre folkslag i Namibia.
Patrullveckan började med att Chris, en av guiderna, visade oss spår efter elefanterna, och vi tittade även på de skador som elefanterna åstadkommit vid ett vattenhål, sönderslitna rör o.s.v. EHRA:s nära samarbete med lokalbefolkningen och att se till att murar byggs upp har säkert räddat ett antal elefanter. Vi lärde oss mycket om elefanter och de olika intressen/konflikter som delvis styr elefanternas öden.
Vi var först lite besvikna under patrullveckans första dag, inte en elefant i sikte på hela dagen, men till sist stötte vi på tre gigantiska varelser. En av elefanterna tyckte troligtvis att vi kom för nära, och markerade genom att lägga snabeln på motorhuven på den ena av våra två bilar. Ett ögonblick som ingen av oss någonsin kommer att glömma! Det blev fler elefanter under veckan, emellanåt relativt tuff körning i terrängen, delvis för att hitta elefanterna, men även för att ge dem utrymme att ta sig fram så att vi inte var i vägen för dem.
Veckorna sprang i väg snabbt, det var här och nu som gällde, bygga mur, hjälpa till med matlagning och spåra elefanter gjorde att jag inte ägnade mycket tanke på annat. Endast sporadiska reflektioner över vad som egentligen är viktigt och inte. Att leva under enklare förhållanden, utan stress och att bara vara i nuet var även det en stor del av upplevelsen. Njuta av maten i lugn och ro kring lägerelden, somna under bar himmel. Uppskatta en dusch med solvarmt vatten under bar himmel vid de få tillfällen det gavs möjlighet till det.
Jag tillbringade en dag innan och tre dagar efter volontärveckorna i Swakopmund vid kusten, här finns mycket att utforska. Jag var bl.a. på en öken-tur, där vi hade turen att få se ett par olika ormar, skorpion och kameleont m.m.
Sammanfattningsvis ännu ett fantastiskt äventyr tillsammans med landofhope volontär & äventyrsresor som jag aldrig någonsin kommer att glömma!
Med vänliga ökenhälsningar/Susanne Nordberg

 

VANDRING I ANDERNA OCH TOPPBESTIGNING AV CAYAMBE I ECUADOR

”Jag och min man hade länge sett fram emot denna resa, och den överträffade alla våra förväntningar”

Vandringarna var underbara, vi upplevde alltifrån kolibri och vicunas (en typ av lamadjur) till fantastiska vyer i form av en smaragdgrön sjö, ett landskap som skiftar i bl.a. olika gröna nyanser och innefattar allt från djupa dalar till spetsiga is-klädda vulkantoppar. Efter en nästan 2 veckors fantastisk vandringsupplevelse är det ÄNTLIGEN DAGS för höjdpunkten på resan och den stora utmaningen, bestigningen av Cayambe (5 790 m). Vi har under vandringarna successivt acklimatiserat oss till höjden, en toppbestigning av Carihuairazo (5 028 m) var den sista höjden vi var på innan det är dags att verkligen utmana oss själva fysiskt, och kanske mest av allt psykiskt. Vi är medvetna om att det blir tufft, kanske tur att vi inte riktigt är medvetna om HUR tufft det verkligen blir. Vi har satt väckningen till kl. 23, sedan är det ca en timme innan det bär iväg. Tankarna virvlar, ska vi klara av det, hur brant är det, är vi tillräckligt acklimatiserade till höjden, är vi tillräckligt varmt klädda o.s.v. Guiden är ny för oss inför denna bestigningen, han hämtade oss dagen innan i Riobamba och körde oss upp till utgångspunkten för bestigningen, en på slutet av färden för mig hårresande biltur utmed slingriga bergsvägar med vidunderlig utsikt ner över dalgångarna. Jag har många gånger tidigare i tankarna sett oss på toppen, försökt frammana känslan efter att vi nått toppen, det är de tankarna jag försöker frammana hela tiden.  Ca en timmes vandring till glaciärens början, bl.a. via en kortare klippklättring, sedan är det dags att sätta på oss stegjärnen, ta fram isyxan, sätta på hjälmen och bli inbundna i repet tillsammans med guiden. Det är en fantastisk vy även om det är mörkt. Stjärnklart, och många meter ner syns ljusen från staden Cayambe. Jag har inte tittat på klockan, men kanske efter ca 4 timmar kommer det stora tvivlet på att det ska gå vägen. Jag säger att jag måste pausa, stannar upp framåtböjd över isyxan, hör min egen tunga andhämtning, känner att jag inte har tillräckligt med kraft. Fötterna känner jag knappt, de är stelfrusna. Min man ger mig lite te och några kex, och jag säger att jag ska försöka 5 minuter till. Stannar upp lite senare, och hör mig själv säga igen att jag prövar 5 minuter till. Sedan kommer jag in i lunken, se till att repet är lagom sträckt fram till guiden, vänster fot framåt, höger fot framåt, vänster fot framåt o.s.v. i en, känns det som, vandring utan slut. Jag tar just då inte in så många intryck utifrån, men hör hur snön/glaciären knarrar på olika sätt beroende på hur underlaget skiftar. Lite senare frågar min man guiden hur många höjdmeter det är kvar, och svaret blir ca 400 m. Om det var till en tröst eller inte är tvivelaktigt, men en vacker rosafärgad soluppgång gör att jag börjar känna att ja, det går nog (kanske) vägen. Landskapet skiftar karaktär, blir brantare, men det känns inte tyngre att gå. Dramatiska vyer, istappar, glaciärsprickor, allt skimrar i olika vita, blåa och gröna nyanser i det begynnande dagsljuset. Snart möter vi de som varit uppe på toppen (vi var sist iväg på morgonen), och vi har då ca 20 – 30 minuter kvar till toppen, och bestigningen avslutas sedan med en spektakulär kamvandring innan några sista vertikala metrar upp till toppen. Vilken lycka, vilka vyer, wow! Vi var kvar på toppen kanske 15 minuter för att ta foto och försöka ta in de hisnande vyerna, vi såg bla Cotopaxi och dess pysande rökmoln. Återstår att ta sig ner, inte att förglömma. Full koncentration nedför de brantaste partierna, efter hand en mer avslappnad vandring, även om det gäller att lita på stegjärnen och ”walk like an cowboy”, som bergsguiden som hjälpte oss upp på Carihuairazo sa. Men så trötta vi var när vi kom ner, att hoppa in i bilen och få sitta ner var inte alls dumt. Bilfärden nerför de slingriga bergsvägarna upplevde jag inte alls lika dramatisk som vägen upp, det var svårt att över huvud taget ta in fler intryck. Sjukt nöjda, helt slutkörda fysiskt och mentalt, men det var absolut värt det. Vartenda träningspass, varje svettdroppe som vi la ner på hemmaplan var välinvesterade. Känslan av att lyckas med vad vi ville uppnå kommer att följa med oss länge.

Ett minne för livet. Tack landofhope volontär & äventyrsresor för att ni gjorde drömmen möjlig!

/Susanne Nordberg, och Bosse Grims, två glada 50+are

SKRÄDDARSYDD RUNDRESA TILL BHUTAN

Vår resa till Bhutan – Druk Yul, The Land of Happiness 2015. Vi som reste var jag, Lotta, och mina två vuxna söner, Markus och Erik. Vår resa ägde rum i månadsskiftet september/oktober och vi var nio dagar i Bhutan. Vi mötte ett land och ett folk som bevarat sin kultur och sin identitet utan att uppleva att detta var tillrättalagt för oss turister. Bhutan har på olika sätt visat att de inte är intresserade av massturism som sliter på naturresurserna.  Resan väckte också ett intresse för den gren av buddhism som utövas i Bhutan. Slutligen kan man säga att landet har lyckats bevara sin kultur, sin identitet och sitt sätt att leva som detta bidrar till att det är väl värt att personligen besöka det lilla kungadöme. Sammanfattningsvis kan man säga att denna resa för mig är den mest minnesvärda  resan jag gjort. Landofhope volontär & äventyrsresor gjorde på alla upptänkliga sätt drömmen möjlig. Tack!!

Lotta Ljungström, Erik Videsson och Markus Videsson, Furulund

bhutan lotta

VOLONTÄR PÅ EN SKOLA I HJÄRTAT AV KATHMANDU

Nyvaken men ändå klar, trots en natt i en stol, finner jag en ängel mitt framför nosen, när jag tar mina första steg utanför planet, som transporterat mig från kyla och mörker, till solsken och berg. En färgglad skylt med mitt namn bärs upp av en gladare man, som på håll ser ut som denna ängel jag nyss beskrev. Trots försening har denna man, Rabin Jirel, stått och väntat i timmar på denna Charles med blå ögon och ljusbrunt hår. Pirrande i magen går jag längst trapporna där nyfikna elever tittar ut genom klassrum för att fnissa och peka, på denna skandinaviska titan som snart ska lära dem hur en sann viking spelar fotboll. Men trots vikingens styrka och längd kunde ninjorna till elever dansa förbi jätten och finta honom till marknivå och sedan avgöra match efter match, dag efter dag. Ändå var jag alltid vinnaren, då elevernas glädje var större än VM. Tiden den gick och dagar blev månader, glädje blev sorg, och sorg blev hopp. Hopp om en sammankomst i den tid bortom denna, ty jag lovat att återvända, att detta firande med tårta, dans och special lagad Dal Bhat endast vara ”på återseende” och inte ”adjö” . Till ljudet av parader snyftar jag lättsamt, när jag ensam lämnar Rabin med skola; min nepalesiska familj.

Även om jag nu sitter hemma i Sverige och skriver dessa ord, så drömmer jag fortfarande om bergen. De viskar mitt namn och bjuder mig tillbaka. Tillbaka till platsen där var dag är ett äventyr, där mat äts med händerna, där kor går på gatan. Platsen där jordens själ är bevarad.
Tack Nepal och landofhope volontär & äventyrsresor för vad du har gett mig, jag står i evig skuld och jag kommer tillbaka.
-Charles Reinius/Uppsala

Nepalbild 6

 

VANDRING I LANGTANGDALEN OCH TOPPBESTIGNING AV KYANJIN RI

Resan till Nepal var en fantastisk upplevelse och utmaningen har givit mig minnen för livet. Det har givit mig perspektiv på livet och insikt om hur bra vi har det här i Sverige.  Dessutom har jag under äventyret gjort en inre resa och stärkt min självkänsla. Nu vet jag att det inte finns några genvägar i Himalaya, precis som i livet. Jag är förvisso blind, men ser inga hinder. Min förhoppning är att inspirera dig att våga utmana dig själv, i karriär, träning eller livet i övrigt. Dessutom vill jag inspirera dig att bestiga dina egna berg, mentala eller fysiska. Det enda som hindrar dig från att satsa på din dröm sitter i ditt eget huvud. Jag skulle vilja beskriva denna fantastiska resa med en mening: ”Utmaningen på vägen förstärkte euforin vid målet på toppen”. Jag rekommenderar verkligen andra att resa med Landofhope volontär- och äventyrsresor.

Mirjana Krisanovic/Eslöv

landofhopeflaggan

 

CYKLA GENOM HIMALAYA, LHASA TILL KATHAMNDU

”jag har varit på många äventyrsresor genom åren, men det finns inget som slår denna fullständiga totalupplevelse! Vi log väl inte hela tiden, ibland ville man gråta när man såg vilken stigning man hade framför sig, men det fantastiska teamet med Mohan och Rabin i spetsen gjorde hela den 1450 km långa färden genom ett av världens mest spektakulära områden precis så magisk som vi hoppades. Att färdas på cykel genom halva Tibet är väl inte helt okomplicerat men hela resan var väldigt välorganiserad och maten var fantastisk.

Tack till alla andra i gruppen som gjorde resan så underbar, främlingar i början men vänner för livet i slutet!

Det enda smolket i glädjebägaren var idioterna på Lhasas flygplats som konfiskerade min guidebok för att den hade en bild på Dalai Lama på baksidan! /Chris, Angela och Steve, Kalifornien

rBecykel

UGANDA, AFRIKAS PÄRLA

Tack till landofhope för ett fantastiskt arrangemang i sista minuten! Och tack till Jason för utmärkt service när vi landade och under hela vår rundresa i Uganda. Den mest givande och omtumlande jag och min man har gjort. Med tanke på att den är ganska fysiskt krävande kändes det som att man fick förtjäna varje upplevelse. Jag var lite skeptisk när min sambo föreslog att vi skulle vandra i Ruwenzori, med tanke på den stora nederbördsmängden, och visst regnade det, första dagen var det som att stå i en dusch i en timme. Men det gick över, och var bara en del av en total vildmarksupplevelse. Den vildaste plats jag varit på, helt fantastiskt! Avslutningen i Bwindi och mötet med bergsgorillorna var oförglömligt, och Lake Bunyonyi är kanske den vackraste platsen man kan tänka sig. En extra dag där kändes helt rätt. Vi kommer tillbaka”. /Bästa hälsningar från Anna och Johan, Borås

UgTourPics-03[1]

 PILGRIMSVANDRING RUNT MOUNT KAILASH, TIBET

”En episk resa! Ett stort tack till Amrit, alla våra bärare, kockar och chaufförer. Vilket fantastiskt jobb ni gjorde. Jag är så stolt och tacksam över att jag lyckades fullborda min pilgrimsvandring runt världens heligaste berg. Det var inte lätt, och när höjdsjukan var som värst så tvekade jag men med fantastisk assistans av framförallt Yogi (och Danku, alltid med ett leende) så lyckades jag ta mig runt!! En stor stor dröm har gått i uppfyllelse. Tack tack tack!!”

/Isabelle, John och resten av gruppen från Uppsala

Tibet2[1]

 MOUNT EVEREST BASLÄGER OCH KALA PATHAR, NEPAL

Nyss återvänt från Mount Everest Base Camp och Kala Pathar. Måste säga att hela teamet (från Kalden till alla bärare) gjorde ett utomordentligt jobb. Jag är inte den mest vältränade men tack vare fantastisk service och ett aldrig sinande glatt humör (och lite envishet) så lyckades jag ta mig upp till både baslägret och Kala Patthar. Detta har varit en livslång dröm och jag är både stolt och tacksam över att jag lyckades. Himalaya är en magisk plats på jorden!” Gabriel med vänner/ Malmö

EBC%202006%20090[1]

ÄVENTYR I PARADISET, COSTA RICA

Varje del av resan var en ren njutning! Men för en som aldrig varit i närheten av att sätta sig i en gummiflotte och forsränning förut, så måste jag säga att det var resans höjdpunkt! Det var så j-a kul!! Och naturen, så coolt att man kunde sitta bakom ett av vattenfallen, helt magiskt! Och Manuel Antonio är nog den vackraste stranden jag varit på, en perfekt avslutning på en fantastisk resa. Tack för en magisk upplevelse!  /Johan och Siri Ericson, Norrköping

DSC_5132

 SPRÅKSKOLA I SAMARA, COSTA RICA

”Jag vet att jag borde skriva på spanska, ni var ju rätt ”hårda” på det, skriva och tala. Men oj vilken utveckling jag har fått på bara fyra veckor. Vilken fantastisk tid jag har haft i Samara! Lärarna (tack Nelsy och Lucie), familjen (tack underbara Marcelo med familj) jag bodde hos, och platsen..wow. En av de vackraste stränder jag varit på! Jag har rest runt i Latinamerika i snart sex veckor och det är som en helt ny värld har öppnat sig. Tack till alla lärare och personal på Samara språkskola, ni är bäst!

/Elena Petersson, Uppsala

DSC_0382

DJUNGELLODGE I AMAZONAS, ECUADOR

”Vi valde att spendera sex dagar på Sani lodge under vår rundresa längs den amerikanska kontinenten. Vi trodde och hoppades att det skulle bli en av resans höjdpunkter. Det blev det!! Vi var lite oroliga med tanke på att vi hade vår tvååriga son med oss, men det funkade helt fantastiskt. Alex, vår guide var väldigt omtänksam och hjälpsam, han till och med bar honom vissa sträckor för att vi skulle kunna ta foto och njuta av denna fantastiska plats! Maten var grym, servicen fantastisk och naturupplevelsen svårslagen. Mason kan inte skriva än men ger tummen upp!!” /Matt, Chaterine och lilla Mason, Sydney

 barn

VANDRING I ANDERNA OCH COTOPAXI, ECUADOR

”Vi besteg Cotopaxi i december 2014 och det var det överlägset tuffaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, men värt varenda svettdroppe (och tår)!! Santi, vår guide var både extremt kunnig och vänlig och hade framförallt stort tålamod med två noviser som enbart hade erfarenhet av vandringar på hög höjd tidigare. Vi kände oss inte helt trygga med den stundande glaciärklättringen men ett par timmars träning utanför vår bergshytta så kändes allt mycket bättre. Och vi lyckades ta oss upp för det där j-a berget!! Utsikten från toppen, ja vad säger man, obeskrivligt!!

En annan sak som är värt att nämna är att jag lyckades bli av med min jacka i Riobamba, men vår guide körde till vårt hotell, hämtade upp jackan, skickade den med bud till Quito, och två dagar senare så var den tillbaka i mina händer”. Det är det som gör skillnad!

Tack för en oförglömlig resa..” /Lothar, Stuttgart

MC%203[1]

 DJURRÄDDNINGSCENTER I AMAZONAS, ECUADOR

Fyra av de bästa veckorna i mitt liv har just passerat! Djurcentrat i Puyo är ett underbart ställe, beläget precis vid randen av Amazonas. Familjen som driver det är helt fantastiska och brinner verkligen för djuren som finns här. Det kändes verkligen som att man gjorde skillnad och att få jobba med djur på det här sättet, så nära, det är oslagbart. Har alltid drömt om Amazonas, nu har jag både fått bo, arbeta och uppleva den. En oförglömlig upplevelse! TACK!!”

/Elin Gunnarsdotter, Västerås

Bild5[1]

EN RUNDRESA I MYTERNAS OCH LEGENDERNAS TIBET

”Detta var en resa med en något komplicerad resplan, Tibet är inte det allra lättaste landet att färdas i. Men allt fungerade precis som planerat! Min fru, och resten av vår grupp hade en underbar resa, och maten var helt fantastisk! Ett särskilt tack till Ankami, vår kock, som med ett smittande glatt humör såg till så att vi var nöjda och mätta varje dag. När vi skulle tillbaka så var vägen vid gränsen till Nepal avstängd på grund av ras. Vi blev väldigt oroliga eftersom vi hade ett flyg som väntade i Kathmandu. Men några minuter senare så hade vår guide anordnat en alternativ transport genom ett annat avsnitt av bergen. Vi kom i tid till vårt flyg och DET är service utöver det vanliga.” /Alex och Jenny, New York

EBC06%20058[1]

VANDRING OCH KLÄTTRING I MÅNBERGEN, UGANDA

”Har gjort en hel del ”äventyrsresor” genom åren, men Ruwenzori är definitivt det vildaste och den mest autentiska vildmarksupplevelsen jag varit med om! Den galna vegetationen och just avsaknaden av både människor och byggnader får mina vandringar i bland annat Nepal att kännas som ganska tama. Den sista etappen upp till toppen av Mount Stanley är definitivt det jobbigaste jag gjort. Men min guide Dezi, var helt fantastisk och såg till att min dröm blev sann. När vi kom upp så täcktes hela kedjan av tunga moln, men några minuter senare så skingrades dem och hela Ruwenzorimassivet öppnade upp sig och jag hade en fantastisk vy på både sidor om Kongo och Uganda. Ett minne för livet som jag alltid kommer bära med mig. Tack Dezi, tack till bärarna, till kocken för den underbara maten, och tack till alla jag mötte på vägen”. /Niklas, Landskrona

VLUU L210 / Samsung L210

   VOLONTÄRARBETA PÅ ETT SKÖLDPADDSPROJEKT, BALI

Efter fyra veckor på Bali så var det en märklig känsla att landa på Nusa Penida. Så nära men ändå så monumentalt annorlunda. Trafiken, surret och kaoset ersattes med vågornas brus, med fåglarnas kvittrande och barn som skrattade på de smala gatorna. Mina fyra veckor på sköldpaddsprojektet som jag kombinerade med undervisning på den lilla skolan var en fantastisk avslutning på en oförglömlig resa. Tack Lim och tack till alla underbara människor jag lärt känna under den här tiden. Oförglömligt!”

/Ulrika Haag, Vänersborg

1413692816007[1]

 

 

 

 

 

Kommentarer inaktiverade.