• Senaste nytt

VEM VET VAR DET BÖRJADE, LANDOFHOPES BERÄTTELSE

Vem vet var det började, ett frö, en tanke sås ju oftast långt in i djupet av det undermedvetna. Sen väljer det att antingen långsamt tyna bort och försvinna bland andra planer, mål och drömmar. Eller så väljer det av någon outgrundlig anledning att växa, bli större, starkare, till det måste ut, förverkligas, bli levande. Mitt frö såddes vid ett vägskäl, ett av alla dem som vi alla någon gång i livet ställs inför, de är sällan angenäma, aldrig bekväma. Den där rösten som säger att du kan göra lite till..

Hösten 2012 valde jag av någon anledning att försöka göra ”lite till”. Det började med att jag av en slump råkade läsa en tidningsartikel om ett par utanför Malmö som något år tidigare hade startat ett barnhem för flickor i Kathmandu, Nepal. De hade med egna medel, vänner och sponsorer finansierat ett komplett barnhem med byggnad, personal och material för nio stycken flickor som tidigare inte hade något hem, inga föräldrar, ingen framtid.

Samtidigt som jag fylldes av en djup beundran, så rös jag. Efter min egen resa i landet 2009 så visste jag vad Kathmandus gator hade att erbjuda..

Jag tog kontakt med Sofia Lindblom som är grundaren av barnhemmet och frågade om de var i behov av 40 kg skolmaterial, två kompletta fotbollslagsmunderingar från lokala föreningar och 12000 kronor som vänner, familj och kollegor lyckats skrapa ihop. Till min förvåning så tackade hon men avböjde med förklaringen att det fanns andra skolor i Kathmandu som behövde hjälpen mer. Min beundran växte.

Hon tipsade om en annan skola, sagt och gjort, i december samma år så åkte jag ner och lämnade över all utrustning till skolan och för de insamlade pengarna så inhandlades en vattentank med pump, en musikanläggning och en dator. Mottagandet var omvälvande och att få se pojkar och flickor för första gången lira en fotbollsturnering på en dammig grusplan i hjärtat av Kathmandu i riktiga fotbollskläder värmde ett Himalayafruset hjärta.

Men ska jag vara helt ärlig så var den här lilla operationen mest en fåfäng handling som nog gjorde mer nytta för mig själv än för de hundratals barn som den var ämnad för. Pennor slits ner, datorer havererar och luften går sakta men säkert ur den mest slitstarka fotbollen..

Men det blev ändå startskottet för ett samarbete med skolan och sedan dess så har vi skickat volontärer till Kathmandu. Sofia avböjde finansiellt stöd till sitt barnhem via volontärer med hänvisning till att det är bättre för barnen med permanent personal. Det blev en tankeställare och det är också anledningen till att vi inte har några barnhem i vårt program, dessutom är kravet om man vill arbeta som volontär på någon av våra skolor att man stannar i minst sex veckor för att minska omsättningen bland personalen.

När vi så småningom bestämde oss för att utveckla vårt reseprogram så valde vi istället en annan inriktning och det som vi anser är vår generations viktigaste utmaning nu och i framtiden.

Min rastlöshet och eviga längtan efter äventyr har tagit mig till de högsta bergstopparna, den djupaste djungel, smäktande savanner och de mest sällsamma djuren på fyra olika kontinenter.

Just bergen har alltid haft en sällsam lockelse, den råa skönheten i en oförstörd glaciär, det vilda rytandet från floderna, ett evigt vattenfall som kastar sig ut från nakna svarta väggar, miljontals år, miljarder och åter miljarder droppar som oförtrutet karvar sig inåt, det väldiga. Någon sa en gång:”bergen behöver inte mig, men jag behöver bergen”, så är det.

Jag har kippat efter andan, inte enbart på grund av den tunna luften utan också den betagande skönheten på El Altar i Ecuador, det vilda och oförstörda Ruwenzorimassivet i Uganda och Mount Everest mäktiga silhuett. Jag har somnat under Redwoodträden vid Big Sur, vaknat av skrikapornas parningsläte i Corcovado och skådat en silverygg i dess djupaste ögonhåla. Memory lane..

Men jag har också upplevt den andra sidan av myntet, massinvasionen längs Machameleden på Kilimanjaro, sopbergen på Mount Rinjani i Indonesien, Coca Cola burkar längs Everestleden, bärare med till synes hela västerlandets drömmar på sina tunna axlar, stränder nerkletade med olja och sköldpaddor som mött sitt öde intrasslade och kvävda i en bortslängd plastpåse.

Alla dessa kontraster som vi sett och upplevt gjorde att vi ville fokusera på volontärprojekt som främjar bevarandet av hotade djurarter och dess miljö, samt spektakulära äventyrsresor med en hållbar och miljövänlig design och med en minimal påverkan på dess omgivning. Ett annat viktigt mål som vi i möjligaste mån försöker inkludera, är att de resor vi representerar ska vara till gagn för de människor som lever i dess närmiljö. Som exempel så har våra klättringsresor i Uganda som enda operatör i landet kvinnliga guider, och överskottet från våra expeditioner i Amazonas går direkt till den lokala Kichwastammen.

Men våra resor är långt ifrån perfekta, vi brottas exempelvis ständigt med hur man ska minimera påverkan från de svårfrånkomliga transporterna. Vi tog nyss bort en av våra populäraste resor i Amazonas ur vårt program efter rapporter om att flodvägen till dess lodge var så kraftigt trafikerad att dess vatten hade blivit ett hot mot det marina livet.

Vi blir fler och fler, vår belastning på jorden allt tyngre under våra fötter. Våra tankar och handlingar måste akut justeras, inte av rädsla eller ångest för jordens framtid eller för vår välfärd, utan för kärlek och omtanke för den magi som våra gnistrande glaciärer, det gröna livsgivande täcke som utgör vår tynande regnskog och alla våra unika och säregna arter som strövar, simmar och kryper vår planet.

Men vi behöver äventyret, det galna och majestätiska, i dag så lever vi ett knapptryck ifrån all insamlad information under människans tid på denna jord. Kalla mig tråkig, eller bakåtsträvare, men jag vill hävda att det har gjort vårt liv en aning förutsägbart..och tråkigt. Det känns som att vår värld behöver all mystik vi kan uppbringa, den finns där ute, i det vilda, i bergen, floderna, haven och de djupa gröna skogarna, i våra kulturer, våra hjärtan. Upplev dem, berätta om allt det sällsamma du har upplevt, och slå ett slag för dess överlevnad.

Vi kan alla göra lite mer, du, jag, tillsammans..

Niklas Wahlqvist, grundare av landofhope volontär och äventyrsresor

VLUU L210  / Samsung L210

UTSIKT ÖVER TIBETS MÄKTIGA BERGSPLATÅ

 

Kommentarer inaktiverade.