• Senaste nytt

LÄS LOTTA, MARKUS OCH ERIKS RESEBERÄTTELSE FRÅN SAGORIKET BHUTAN

Vår skräddarsydda resa till Bhutan – Druk Yul, The Land of Happiness 2015 med landofhope volontär & äventyrsresor.

Dochula pass

Vi som reste var jag, Lotta, och mina två vuxna söner, Markus och Erik. Vår skräddarsydda resa till Bhutan ägde rum i månadsskiftet september/oktober och vi var nio dagar i Bhutan. Ur vädersynpunkt en perfekt tid, lagom varmt, nästan inget regn, och liknade normalt svenskt sommarväder med avsaknad av värmerekord. Min berättelse beskriver det som jag upplevde och som stannat kvar även efter hemkomsten. Är du intresserad av fakta och beskrivningar av olika turistmål får du leta upp det på nätet eller i olika böcker.

Innan jag inleder vår berättelse så vill vi rikta ett jättestort till Niklas på Landofhope och hans duktiga samarbetspartner för en otroligt välorganiserad resa. Hotellen höll hög standard, maten likaså. Under vandringsdelen hade vi en fantastisk kock med oss som såg till att vi fick god och vällagad mat. Kan varmt rekommendera er att åka med Landofhope!!

Efter mellanlandning i Qatar och ett par spännande dagar i Katmandu är det dags för avfärd till vår huvuddestination, Bhutan, det lilla kungadömet norr om Indien. Vi stiger ombord och kort efter starten ser vi  en panoramabild med några av Himalayas högsta bergstoppar  i strålande solsken. Där ligger Mt Everest, världens högsta berg omgivet av Lhotse (8516m), Mt. Makalu (8475m) och det lite lägre Nuptse (7861m). Det är nästan så att tiden står stilla för ett ögonblick. Majestätiskt! Vi betraktar andäktigt och tyst det som kallas världens tak! Bilderna blir många .

Vi är cirka 25 personer ombord så när vi sett Himalaya på vår vänstra sida är det dags att byta plats och slå oss ner på högra sidan i planet för att möta Paro. Vi flyger in över en grönskande dal fylld med risodlingar. Idylliskt! Senare ska vi lära oss att just här odlas det röda riset som i Bhutan anses vara det mest värdefulla.

Vi landar i strålande sol och gör oss beredda att med öppet sinne möte ett land där tron på myter och historier om flygande tigrar, lättsinniga munkar, fallossymboler som besegrar ondska är viktigare än att ifrågasätta om detta är logiskt möjligt. Dags att sluta se omvärlden utifrån ett rationellt och logiskt perspektiv och bara öppet ta emot de berättelser som vi får höra.

Religionen påverkar och är en viktig del av vardagslivet för bhutaneserna. Detta märks redan vid ett barns födelse. Ett nyfött barn är redan vid födelsen ett år gammalt och det är inte föräldrarna som ger barnet sitt namn. Föräldrarna uppsöker ett tempel med en  hög lama, helst en återfödd lama, som erbjuder föräldrarna en skål med hoprullade lappar med olika namn på. Föräldrarna tar en rulle och barnet ges det namn som står på lappen. I Bhutan har människorna inget efternamn. En del föräldrar som vill ge sitt barn flera namn besöker olika tempel och på så sätt kan barnet få hur många namn som helst. Inga av dessa namn är dock efternamn.

På flygplatsen möts vi av vår guide, Bakhtu, och vår chaufför som kommer att vara vid vår sida de kommande nio dagarna. Efter att ha stiftat bekantskap med Paro, ätit lunch, besökt Nationalmuséet, Ta Dzong, går färden till Thimphu, huvudstaden, för övernattning. När vi närmar oss Thimphu ser vi den 51 meter höga gyllene Buddhastatyn som högt upp på bergsluttningen vakar över staden. I övrigt ägnar vi åt sightseeing där vi möter en stad fylld med traditioner, husen är byggda enligt gammal tradition. Vi besöker Choki Traditional Art School där vi ser eleverna lära sig olika gamla hantverk. Det kan ta upp till åtta år innan de är färdigutbildade. Särskilt eftertraktade är träsnidarna eftersom även nybyggda hus pryds med traditionella snickerier.

Dagen avslutas med ett besök på Tashichhodzong, regeringsbyggnaden. Imponerande att se dessa byggnader som inhyser både regeringen, kungens sekretariat och religiöst centrum för munkarna. Dessa byggnader är fyllda med bilder som avbildar myter och legender, de flesta religiösa, som är intimt förknippade med Bhutans historia. Skapande av Bhutans nationaldjur, takin, är ett exempel på detta. I slutet av 1300-talet fanns det en populär lama som ombads utföra ett mirakel. Han gick med på detta om han fick en ko och en get. Folket gav honom de två djuren. Efter lunch tog han getskallen och satte den på koskelettet, knäppte med fingrarna samtidigt som han uttalade en trollformel.  Djuret kom till liv och fick namnet -Takin. Detta är en sanning eftersom det står beskrivet i historieböckerna.

Nästa dag reser vi vidare mot Punakha och på vägen dit passerar vi Dochu-La (3100möh), och här ser vi Himalayas östra del med Bhutans högsta berg, Mount Gangkar Puensum (7570m). Av respekt för lokalinvånarna som betraktar bergstoppen som helig har regeringen förbjudit bergsklättring på toppar som är högre än 6000 m år 1994. Här finns ett minnesmärke med 108 små stupor som byggdes av drottningmodern för att hedra den fjärde kungen Wangchuk.

Vägen till Punakha är inte den modernaste utan är snarare en till hälften asfalterad grusväg. Längs vägen pågår ständiga vägarbeten. Det mesta utförs med handkraft och överallt ser vi unga och gamla sitta och knacka sönder stora stenar till makadam. Ett dammigt och farligt jobb med tanke på allt damm som andas in och inte minst all trafik. Avsaknaden av maskiner för ett effektivt vägarbete är påfallande. Vid de dammiga vägkanterna ser vi också små hyddor där du kan köpa coca-cola, äpplen och godsaker. Många av de som arbetar här är klädda på traditionellt sätt. Färden tar ca tre timmar och vi ser mycket av landsbygdens vardagsliv som präglas av jordbruk. Dalen är känd för sina fruktodlingar.

Vi stannar för att besöka Chimi Lhakhang, ett tempel tillägnat Drukpa Kuenly som också är känd under namnet ”Divine Madman”. En titel som han ärvde efter att ha revolterat mot dåtidens ortodoxa buddhism. Han förmedlade till folket att religion är en inre känsla och att man inte nödvändigtvis behöver leva som munk. Hans sätt att undervisa buddhism  med sång, humor och ibland sexuella övertoner chockerade både munkar och vanligt folk. Han är också en symbol för fertilitet och många barnlösa par besöker templet för att välsignas av en träfallos att kvinnan ska bli gravid. I templet ser du många tecken på att många återkommit och bekräftat att de blivit hjälpta. Detta tempel är också populärt bland många föräldrar som kommer  hit för att få ett namn till sitt barn.

Vi går tillbaka till byn där de flesta husen är utsmyckade med fallosmålningar och inne på toaletterna finns stora fallosar snidade i trä. Fallosen är en symbol som ska vakta, fördriva och besegra onda andar. Du kan också hitta dem hängande från taken. Den här traditionen  startade på sent 1300-tal.

Vi övernattar i Punakha och på kvällen pratar vi om huruvida jag ska genomföra vandringen eller om jag ska åka med följebilen och kocken mellan de olika övernattningsplatserna. Bakgrunden till diskussionen är att jag drabbades av hälsporre vilket medfört att jag inte kunnat förbereda mig på det sätt som var tänkt. Under de senaste dagarna har jag provgått olika sträckor och trots specialsulor och fantastiska vandringskängor har det inte känts riktigt bra. Beslutet blir att jag åker bil och att pojkarna ska genomföra vandringen som planerat. Ett klokt och förnuftigt beslut även om jag naturligtvis är lite besviken.

Nästa morgon startar pojkarna sin fyra dagar långa vandring på vandringsleden, Samtengang Trekking. Leden går genom lövskog, stora rhododendronbuskar  och uppodlade fält. Klimatet är så milt här att man får två skördar om året. En utförlig beskrivning av vandringsleden kan du få av Niklas på LandofHope.

Jag sätter mig i bilen för att tillsammans med chaufför och kock proviantera inför dagens måltider och för färd till nattens övernattningsplats. Spännande att besöka den lokala marknaden med hela sitt utbud av grönsaker, frukter, kryddor och inte minst chili och torkad getost.

Vi ska övernatta på en äng nära byn Limbukha. Vi färdas på smala vägar med branta stup och ibland är det knappt plats för en bil att ta sig fram. Jag bestämmer mig för att lita på chauffören och njuter av åkturen. På många platser ser vi bönflaggor som bundits längs vägen eller bergssidorna. Sista biten kör vi över ängar eftersom det inte finns någon väg. Väl framme får jag en stol och lite te och ombeds koppla av medan de andra iordningställer tältplatsen. Jag får snabbt sällskap av några hundar som gärna vill dela fika med mig. Detta kommer att upprepas vid varje tältplats. Du förväntas behandla hundarna väl och ge dom lite mat eftersom allt levande ska mötas med respekt. Jag njuter av stillheten och senare på eftermiddagen går jag tillsammans med kocken ner till byn där vi möter ”vandrarna” på byns lilla torg. Tillbaka till tälten där kocken förbereder vår middag, mycket vällagat och gott.

Vi väcks nästa morgon med en skål varmt vatten för morgonbestyren. Lite speciellt det där med toalettält men det är bara att vänja sig. Efter frukost vandrar Markus och Erik iväg med guiden och hans medhjälpare. Hans viktigaste uppdrag är att bära med dagens varma lunch!

Tälten rivs och allt packas för förflyttning till nästa vandringsmål – Chungsakha. Vi handlar mat, besöker en lokal bar och sedan når vi byn. Samma procedur som igår. Jag känner en inre frid, läser lite och försöker bara vara. Känns bra! Tälten sätts upp på en gräsyta mellan tre gårdar. Lokalbefolkningen, klädda på traditionellt sätt, passerar för att göra sina dagliga sysslor, hundarna hälsar på och runt om ser vi bergsluttningar med risodlingar. Tiden har stannat!

När pojkarna vilat ut efter sin vandring går vi en tur i byn och möter bland annat en äldre kvinna med två hinkar med röd chili. Vi går vidare och efter en stund vänder vi oss om och ser att den gamla kvinnan klättrat upp till taket på det fyra våningar höga huset för att breda ut chilin till torkning. Här verkar tiden stå stilla men vi vet att människorna har tillgång till modern teknik som datorer, mobiler och TV. Vardagslivet verkar dock inte påverkas av detta.

Tillbaka i lägret serveras vi eftermiddagsfika och passar på att njuta av stillheten. Lite senare serveras vi en välsmakande middag. Guiden berättar också att vi troligen kommer att bli störda av olika ljud under natten. Risodlingarna är populära bland vildsvinen och därför har bönderna byggt små hus på pålar ute på risfälten. Under ett par månader håller de vakt om nätterna för att förhindra att skörden förstörs. Man använder klappträ och skrik för att skrämma vildsvinen och under natten kunde vi höra dom med jämna mellanrum. Vi sov gott ändå och var pigga nästa morgon.

Samma morgonrutiner som igår. Målet för dagen är Samtengang, ca fyra kilometer att vandra. En by som ofta nämns som en välkänd övernattningsplats i äldre litteratur när människor färdades i öst-västlig riktning eller tvärtom.  Campingen ligger i en talldunge med utsikt över dalen. Det är cirka två kilometer till byns centrum. Vår bilfärd denna dag sker på betydligt bättre vägar än de andra dagarna och strax innan vi är framme vid målet passerar vi en internatskola och ett sjukhus som servar barn och vuxna i ett stort område.

Vandrarna anländer ganska tidigt på eftermiddagen och tillsammans går vi en tur i byn. På vägen tillbaka passerar vi en stor grupp herrar som tävlar i bågskytte. Bågskytte är Bhutans nationalsport. Alla är klädda traditionellt och tävlingen utförs med olika ritualer som ärvts under generationer. Vid en lyckad träff utförs en liten dans med tillhörande sång. De drar sig heller inte för att på ett vänligt sätt håna motståndaren när den misslyckas. Tävlingen har pågått hela dagen och avslutas i skymningen. Vi går tillbaka och finner lägret tomt. Vi tar en tur bort till den lokala affären/baren där vi finner våra vänner. Vi slår oss ner och beställer något att dricka.

Efter en stund återvänder vi och vår kock lagar precis som de andra dagarna en välsmakande middag. Vi sitter utanför tälten, läser och sammanfattar lite om vad vi upplevt de senaste dagarna. Njuter av utsikten och ser människor passera på ”vägen” som finns ett tiotal meter framför oss. Några pojkar spelar kula och en flicka vill gärna prata med mig. Hon berättar stolt att hon har en kanadensisk lärare som lär henne engelska. Idag är det söndag så hon är ledig och då passar hon sin lillasyster. Några hundar håller oss sällskap med hopp att få lite godsaker av vår kock.

Nästa morgon, vid 8-tiden kommer en kvinna fösandes några av byns kor som ska beta på gröningen där vi har våra tält. Kvinnan som äger korna är klädd i traditionell dräkt med lövruskor i hatten för att hålla insekter borta. Vi äter vår frukost i kornas och hundarnas  sällskap och snart är det dags att packa ihop våra saker. Detta är vår sista natt i tält och i eftermiddag väntar en efterlängtad dusch och tillgång till toalett på hotellet i Wangdue.

Vandrarna startar sin sista etapp och vi kommer att möta dom vid bron i Tika Zam. Väl framme här är det dags att skiljas från vår kock, chaufför och extraguiden. Vi tackar för all god mat som serverats och för att alla har skött sina sysslor på ett föredömligt sätt.

Erik och jag utnyttjar eftermiddagen med att få lite fotvård och massage på hotellet. Kan rekommenderas. Markus vandrar iväg för att utforska Wangdue. Middagen serveras på hotellet och här bjuds vi på en lite tillrättalagd bhutanesisk meny. Chilin kokt tillsammans med torkad getost serveras vid sidan om. På så sätt kan var och en bestämma hur chilistark mat man vill äta. Jag kan lova att denna chiligryta verkligen tar andan ur dig. Denna kväll passar vi på att smaka inhemskt vin. Ingen större smaksensation men helt okej. Nu när vi är tillbaka på hotellet med WiFi så passar vi på att återknyta kontakten med omvärlden.

Nästa dag återvänder vi till Thimphu för att besöka nationaldjuret – takin. Han är svår att hitta ute i naturen och lever på över 4000 meters höjd i de norra delarna av landet. Vi får nöja oss med att stifta bekantskap med honom i en inhägnad. Erik har väntat på detta ögonblick och använder mycket tid till att få de bästa bilderna! Färden går även upp till den Gyllene Buddhan som vi såg på avstånd den första dagen. Den är imponerande stor!!!

Vi fortsätter till Paro för övernattning. Middag på hotellet. Vi diskuterar morgondagens program, en vandring till Taktsang Monastery – Tiger´s Nest. Klostret är beläget på en vertikal klippa 700 meter över marken och vandringen från parkeringen till klostret tar 3-4 timmar.

Nästa morgon gör vi oss klara för dagens vandring till Tigernästet. Historien om denna plats sträcker sig tillbaka till 700-talet när ett indiskt helgon, Guru Padmasambhava, som man trodde var en reinkarnation av Gautama Buddha, flög hit på en tigrinna  och stannade på denna plats för att meditera. Huruvida han flög dit på en flygande tigrinna ifrågasätts inte av bhutaneserna. För dom skulle frågan snarare vara hur lång tid det tog för honom att flyga dit. Klostret byggdes långt senare och är fortfarande en av de viktigaste pilgrimsplatserna i landet. Vi vandrar uppför  berget och efter cirka en timme når vi den första rastplatsen. Efter en kort paus fortsätter pojkarna tillsammans med guiden. Jag stannar och tillbringar min tid tillsammans med en kanadensisk musikproducent vars favoritartister visar sig vara Jussi Björling, Nicola Gedda och mannens kunskap om svenska operaartister är djup. Jag njuter av utsikten och efter några timmar återvänder pojkarna och vi tar oss ner till parkeringsplatsen. Pojkarna visar bilder av vandringen men kan inte visa bilder hur det ser ut inne i klostret eftersom det råder fotograferingsförbud där.

Tillbaka i Paro  besöker vi en affär där vi får klä oss i traditionella kläder. Vi köper några souvenirer, lokalt tillverkade och sedan återvänder vi till hotellet som ligger en liten bit utanför staden. Vi äter middag och vi diskuterar och sammanfattar lite om hur resan varit. Allt igenom har den varit över vår förväntan och allt har fungerat på ett utmärkt sätt.

På kvällen får vi ett mail som berättar att vi blivit ombokade till en annan flight på grund av att Indien strypts sina leveranser av bensin och olja till Nepal. Vi ska flyga till Katmandu via Calcutta, en omväg på ungefär 4-5 timmar. Inget som vi kan påverka. På flygplatsen uppstår dock ett problem eftersom vi inte har visum till Indien. Vi ska byta flygbolag där och kan därför inte checka in bagaget för hela resan. Stort problem med många diskussioner. Till sist ser det ut att lösa sig och vi flyger mot Calcutta. Strax efter avfärden ser vi ”världens tak” igen med alla sina höga bergstoppar. Lika imponerande som förra gången.

Vi landar och då uppstår problemet med att vi saknar visum. Lång väntan på hur detta ska lösas men efter några timmar har man funnit vårt bagage och vi eskorteras via olika säkerhetskontroller till vår gate. Snart är vi ombord för flygningen till Katmandu. Lite kompensation för ca åtta timmars senare ankomsttid än beräknat är att vi än en gång passerar Mount Everest.

Tillbaka i Katmandu möts vi som bestämt av representant från den inhemska resebyrån som tar oss till vårt hotell.  Heldagsutflykten i Katmandu som var inbokad denna dag får vi boka om till nästa dag. Vårt flyg hem avgår inte förrän sent på kvällen. Vi avslutar vår resa med en minnesrik sightseeing i Katmandu tillsammans med guide och chaufför. Vi hinner uppleva otroligt mycket denna dag. Mycket beror på att nästan all trafik står stilla på grund av brist på bensin. Detta innebär att det nästan inte finns några bussar, lastbilar, personbilar eller motorcyklar på vägarna. De står stilla i kilometerlånga köer i väntan på att få tanka. Vi är ganska ensamma på vägarna och alla förflyttningar mellan de olika platserna sker mycket snabbare än vanligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att denna resa för mig är den mest minnesvärda  resan jag gjort. Jag mötte ett land och ett folk som bevarat sin kultur och sin identitet utan att uppleva att detta var tillrättalagt för oss turister. Bhutan har på olika sätt visat att de inte är intresserade av massturism som sliter på naturresurserna. Landet har en flygplats, belägen i Paro, och det är endast det inhemska, Bhutan Airlines, som har rätt att flyga till och från denna plats. Resan väcker också ett intresse för den gren av buddhism som utövas i Bhutan.

Bhutan, The Land of Happiness, mäter bruttonationallycka i stället för bruttonationalprodukt. Den fjärde kungen uttalade något år innan han abdikerade, fritt översatt, ” om jag fick uttala en bön skulle det vara att mitt lands folk, under min sons regeringsperiod, ska bli mer framgångsrika och lyckligare än vad de är idag”.

Den nuvarande kungen, den femte, önskar utveckla och modernisera sitt land med stor försiktighet. Det sker genom att industri, jordbruk, vattenkraft och all annan infrastruktur   utvecklas för att folkets levnadsstandard ska höjas. Han har också en önskan att skapa ett balanserat samhälle genom att uppmuntra traditioner, kultur och värna om miljön. Han är en god förebild för ett enklare liv genom att leva i ett tallskogsområde med många trähus, Samtenling Palace. Han har avböjt att extravagant erbjudande från nationalförsamlingen som ville bygga en ny byggnad som skulle bli det kungliga slottet.

Bhutan idag är naturligtvis inte opåverkat av det moderna samhällets krafter. Den tekniska utvecklingen har naturligtvis förändrat livet här. Även Bhutan har via kabel-TV tillgång till många av de amerikanska TV-serier som vi tittar på hemma.

Slutligen kan man säga att landet har lyckats bevara sin kultur, sin identitet och sitt sätt att leva som detta bidrar till att det är väl värt att personligen besöka det lilla kungadöme.

Kram Lotta, Markus och Erik

TigersNest  Finaikläder

 

 

Kommentarer inaktiverade.