• Senaste nytt

EN SNABB HISTORIELEKTION

Tibet har en brokig historia, både geografiskt och politiskt. Den tibetanska staten uppkom någon gång runt år 200 efter Kristus. Det tibetanska samhället har i alla tider genomsyrats av religionen och under de första århundradena så dominerade den ursprungliga bönreligionen. Det var inte förrän runt 1200-talet som den tibetanska buddhismen fick fäste och som sedan dess har dominerat både vardagen och det politiska styret. Tibets relation till Kina har alltid varit problematisk och omdiskuterad gällande dess politiska förhållande till varandra. 1950 rörde sig således kinesiska trupper över den tibetanska gränsen och året efter så var ockupationen ett faktum. Åren som följde är nattsvart nutidshistoria, både ur tibetansk synvinkel men även internationellt sett då världssamfundet endast såg på när den röda övermakten handgripligen annekterade det lilla landet på världens tak. 1965 fick centrala Tibet status som en så kallad autonom region i Kina, den ”Tibetanska Autonoma Regionen” (”TAR”). De övriga delarna av Tibet inlemmades i samband med ockupationen av Tibet i de kinesiska provinserna Gansu, Qinghai, Sichuan och Yunnan i vilka de formellt fick status som ”autonoma prefekturer”. När den kinesiska regeringen talar om Tibet (Xizang på kinesiska) åsyftar den endast ”TAR”. De flesta västerländska myndigheter och medier har övertagit denna definition.

Sedan dess så har Kina fört en brutal politik som medfört förstörelse och skövling av nästan samtliga kloster och andra helgedomar. De har också fängslat ett okänt antal oliktänkande som dessutom utsatts för ofattbara grymheter i fängelser som kan jämföras med koncentrationsläger.

Dalai Lama, Tibets andliga ledare tvingades 1959 i exil och lever nu i Dharamsala, Indien. Där har han skapat en exilregering som enligt demokratiska principer håller folket och kulturen samman. Trots de grymheter befolkningen har utsatts för, så har han under hela sin livstid förespråkat en aktiv ickevåldspolitik som inneburit ett ständigt propagerande för en fredlig lösning på den infekterade konflikten. 1989 tilldelades han Nobels fredspris och han fortsätter vara en nagel i ögat på den kinesiska ockupationsmakten.

Idag så finns det dock inga tecken på att Kina kommer att ändra sin inriktning, landet fortsätter med en medveten inflyttningspolitik som inneburit att Tibets ursprungsbefolkning nu befinner sig i minoritet i förhållande till kineserna. Den fruktlösa ickevåldspolitiken har medfört att en del, främst bland den unga befolkningen, har förespråkat ett mer aktivt motstånd. Upplopp och kravaller har genom åren och med jämna mellanrum drabbat Tibet och främst Lhasa, där OS-året i Peking 2008 blev ett av de allra blodigaste med flera dödade och hundratals skadade. Hur framtiden ser ut för Tibet när Dalai Lama lämnar jordelivet är högst osäkert.

Kommentarer inaktiverade.